Om de sjukdomar som är förknippade med det
Bältros
Läs mer om bältros och dess behandling.
Vad är bältros?
Bältros, även kallad bältros, är en virusinfektion som orsakar smärtsamma utslag. Det uppstår när varicella-zosterviruset återaktiveras i kroppen.
Varicella zoster-viruset är samma virus som orsakar vattkoppor. Efter vattkoppor försvinner inte viruset helt: det förblir latent i nervcellerna och kan i vissa fall återaktiveras. Under reaktivering reser det längs de sjuka nerverna till huden, vilket ger utslag. Det är inte känt exakt vad som orsacar denna reaktivering.
Gå till avsnitt [Visa]
Bedömning och behandling av herpes zoster
Bältros orsakas av reaktivering av varicella zoster-viruset. Blåsor kan överföra vattkoppor till en mottaglig person, även om de inte direkt kan överföras till zoster.
Alla som misstänker bältros bör kontakta sin läkare eller apotekspersonal så snart som möjligt. Antivirala medel tas oralt vid behov och är mest effektiva om de startas tidigt. Smärtbehandling väljs baserat på personens symtom och andra tillstånd. Antiviral krämer är inte standardbehandling för bältros.
Utslag i ögat eller näsan, förändringar i syn eller hörsel, svaghet i ansiktet eller extremiteterna, utbrett obehag eller svår immunsuppression kräver omedelbar utvärdering.
Tills alla blåsor har torkat och bildat sig på ytan, bör direktkontakt med gravida som inte är immuna mot vattkoppor, nyfödda och immunförsvagade personer undvikas. Om möjligt ska utslaget täckas med lösa kläder eller ett icke-klibbigt bandage.
Konstant smärta efter bältros
Postherpetisk neuralgi är neuropatisk smärta som kvarstår i området för utslaget efter att huden har läkt. I studier definieras eller mäts det ofta som smärta fortfarande närvarande 90 dagar efter början av bältros.
Risken ökar med åldern och svårighetsgraden av den initiala smärtan eller utslaget, men det kan också drabba yngre personer. Varaktigheten varierar: hos vissa förbättras det gradvis under några månader, hos andra kan det vara längre än ett år. Allmänna procentsatser för varaktighet gör det inte möjligt att förutsäga individuella resultat.
Smärta som inte förbättras efter att utslaget har gått bort bör bedömas av en läkare, eftersom det finns specifika behandlingar för neuropatisk smärta.
Zoster-hantering och rollen av manuell terapi
Det är inte bevisat att osteopatisk behandling eller andra manipulationer påverkar viruset, förkortar sjukdomen eller förhindrar postherpetic neuralgi. Behandlingen baseras på medicinsk undersökning, vid behov antivirala läkemedel, smärtlindring och hudvård.
Komfortåtgärder kan kopplas till den föreskrivna behandlingen, men bör inte försena behandlingen, särskilt om det finns symtom i ansiktet, ögonen eller öronen eller immunsuppression.
Smärtlindring och hudvård
Under den aktiva fasen bör man undvika att röra eller massera blåsor och mycket smärtsamma områden. Det är bra att hålla utslaget rent och torrt, bära lösa kläder och om så önskas använda en kall kompress som skyddas av en duk. En läkare eller apotekare kan ordinera lämpliga smärtstillande medel för personen.
Rörelse under läkning
Om smärtan begränsar rörelserna kan lättare aktivitet och rörlighet upprätthållas inom toleransgränser utan att gnugga huden eller belasta de drabbade områdena. Motion kan främja det allmänna välbefinnandet, men botar inte viruset och ersätter inte den föreskrivna behandlingen.
Vila, stöd och förebyggande
Vila, sömn och praktiskt stöd kan hjälpa till att kontrollera sjukdomens varaktighet, men manuella tekniker, lymfdränering eller stresshantering har inte visat sig förbättra immuniteten eller påskynda återhämtningen från bältros.
Behandling av postherpetic neuralgi
Ihållande smärta efter bältros är neuropatisk och kan kräva särskild behandling. Läkaren väljer mellan lokala behandlingar och nervsmärtstillande läkemedel, med hänsyn till ålder, andra sjukdomar, redan tagna mediciner och kontraindikationer.
Direkt manipulation av nerver, ökat blodflöde eller främjande av lymfdränering har inte visat sig förbättra postherpetisk neuralgi. För TENS är bevisen osäkra och svaret varierar; det kan bara utvärderas som ett möjligt individuellt stöd utan att ersätta den medicinska vägen.
