17.01.25

Vad är klimakteriet?

Klimakteriet drabbar alla kvinnor, men symtomen och konsekvenserna kan variera kraftigt från person till person. Varför finns det dessa skillnader och vad kan man göra? Läs mer om klimakteriet i den här artikeln.

Vad är klimakteriet?

Klimakteriet motsvarar slutet av menstruationen, vilket åtföljs av försämringen av äggstocksfunktionen. Om det inte finns några andra orsaker eller behandlingar för blödningen, erkänns den efter 12 månader utan menstruation. Hormonell preventivmedel, ingrepp och andra omständigheter kan göra detta kriterium ogiltigt.

Övergångsfasen, som kallas perimenopausen, kan pågå i flera år. Naturlig klimakteriet börjar vanligtvis mellan 45 och 55 års ålder, men kan inträffa ännu tidigare. Vissa behandlingar eller ingrepp kan orsaka detta; vid tidiga symtom är en medicinsk utvärdering användbar.

Vilka förändringar kan inträffa?

Förändringar i äggstockshormonerna och deras efterföljande försämring kan vara kopplade till oregelbunden menstruation, värmevallningar, nattliga svettningar, sömnstörningar, vaginal torrhet och humörsvängningar. Intensiteten och varaktigheten varierar kraftigt: inte alla människor lider av samma sjukdomar.

Torrhet kan göra samlag smärtsamt och kan åtföljas av urinläckage. Smärta eller urinläckagesymptom bör utvärderas och inte accepteras som oundvikliga. Ihållande deprimerat humör eller betydande oro kräver också uppmärksamhet.

Benhälsa och kardiovaskulär risk beror på flera faktorer, inklusive ålder, sjukdomshistoria och vanor. Det finns ingen enskild benförlust och klimakteriet gör inte automatiskt din hjärtrisk densamma som någon annan grupp.

När kontrolleras en blödning?

Postmenopausala blödningar bör bedömas av en läkare, även om de är milda eller bara förekommer vid ett tillfälle. Före klimakteriet förtjänar också mycket kraftiga eller ovanliga blödningsfall uppmärksamhet. Under hormonbehandling beror indikationerna för kontroller också på förberedelsen, varaktigheten och utvecklingen av symtomet.

Hormonbehandling: ett personligt val

Hormonbehandling vid klimakteriet kan lindra vissa symtom, men valet måste göras efter en jämförelse av personlig historia, mål, fördelar och risker, inklusive tidigare onkologiska sjukdomar eller trombos.

Om det finns en livmoder kräver systemisk östrogenbehandling vanligtvis ett progestogen för att skydda endometrium. Lokal vaginal behandling med låg dos är annorlunda: den riktar sig främst mot urogenitala sjukdomar och kräver normalt inte samma kombination. Det är dock inte korrekt att beskriva någon behandling som riskfri eller lämplig för alla.

Särskilt efter bröstcancer bör valet diskuteras med en läkare och eventuellt en specialist. Vaginal glidmedel och fuktkrämer kan vara alternativ att överväga; de ersätter inte bedömningen av smärta eller blödning.

Vanor som främjar välbefinnande

  • Fysisk aktivitet anpassad till individuella förhållanden, inklusive styrka och balans vid behov.
  • En mångsidig kost och bedömning av kalcium- och vitamin D-intaget efter behov, utan automatiska tillskott.
  • Ett regelbundet arbetsschema, sömn och en bekväm miljö; diskutera återkommande besvär med din läkare.
  • Minska rökning och var uppmärksam på de individuella effekterna av alkohol och koffein.
  • Stöd för smärta, sexualitet och psykisk hälsa enligt personens preferenser.

Bäckenbottenövningar bör väljas efter utvärdering, särskilt i samband med smärta. Osteopati förändrar inte den hormonella processen av klimakteriet och ersätter inte medicinsk behandling av symtom.

En djupgående analys: NHS, Olika typer av hormonbehandling för klimakteriet, på engelska.