Femoroacetabulärt impingementsyndrom

Symtom på femoroacetabularis inträngande

Smärta i samband med femoroacetabularis instötning uppstår vanligtvis under följande aktiviteter:

• Kliv in och ut ur bilen
• Huka eller stå upp från en hukande position
• Vrid benet framför kroppen
• Långa sittningar
• Luta dig framåt

Smärtan i höft- och ljumskeområdet ökar vanligtvis gradvis med tiden, men kan också uppträda som starka, djupa stickningar i ljumsken.

Källa: Sundhed.dk

Anatomi av höftleden

Höften består av lårbenet och höften, där den är belägen, från bäckenhålan. Gångjärnsytorna är täckta med ledbrosk, vilket underlättar glidning och bidrar till fördelningen av belastningen.

Acetabulumläppen är en ring av kolateralt brosk som löper längs kanten av acetabulum. Det främjar vätskeansamling och ledstabilitet. Detta är en annan struktur än brosket som täcker ytan på lårbenet och etabulum: en labral lesion motsvarar inte en ledbroskskada.

Labrumets form och storlek varierar från person till person och i olika regioner. En djupmätning beskriver inte hela strukturen, dess funktion är integrerad med de omgivande benens, kapselns, ligamentens och musklernas funktion.

Höften gör det möjligt för låret att böja och sträcka sig, separera och närma sig varandra samt rotera. Rörlighet och stabilitet beror på strukturerna och den aktivitet som utförs utan absolut åtskillnad mellan ”passiv” och ”aktiv” stöd.

Cam, klämma och komposit morfologi

”Cam” och ”tang” beskriver egenskaper hos höftformen, inte bara en bildbaserad diagnos.

• Kamera: Förbindelsen mellan lårbenets huvud och hals är mindre sfärisk eller har ett utsprång, och kontakten med acetabulum kan öka under vissa rörelser.
• Tryck på: Täckningen av höfthuvudet med acetabulum är större eller orienterad på ett sådant sätt att tidig kontakt i vissa positioner främjas.
• Kombinerad form: Båda arterna har egenskaper.

Dessa konformationer kan vara utvecklingsmässiga och indikerar inte nödvändigtvis ny bentillväxt eller inflammation, och alla orsakar inte smärta eller kräver reparation.

När FAI-syndromet är närvarande kan sambandet mellan rörelse, benform och symtom vara relaterat till läpp- eller broskproblem. Diagnosen kräver dock konsekventa symptom, kliniska tecken och bilddiagnostik; det härrör inte från namnet morfologi.

Röntgenbilder kan inte ensamma förutsäga ett individuellt förlopp, utan behandlingsalternativen baseras också på höftfunktionen, mål och allmänna tillstånd.

Klinisk utvärdering och FADIR-tester

Egenskaperna hos kam och klämma kan utvecklas med hjälp av olika faktorer. Det är inte korrekt att betrakta varje tangform som nödvändigtvis medfödd, eller varje kam utskjutande som en nyförvärvad lesion. Benets form bör tolkas i samband med personen och hans symtom.

Under besöket tar vi hänsyn till smärtans lokalisering, de aktiviteter som orsakar smärtan, rörlighet, styrka och eventuella alternativa orsaker. FADIR är ett av de tester som används: namnet anger höftflexion, adduktion och inre rotation.

Den professionella böjer bäckenet, för lårbenet närmare mittlinjen och ökar den inre rotationen, bedömer om rörelsen reproducerar den vanliga smärtan. Den efterföljande återgången till förlängningen är inte vad testet definierar.

Smärtsam FADIR är inte specifik för femoroacetabularisk impingement och är inte tillräcklig för att diagnostisera det. Det bör inte utföras som ett hemtest genom att tvinga eller pressa benet tills det orsakar smärta.

Läkaren väljer röntgenbilder och, om nödvändigt, andra tester för att klargöra bilden. Resultaten tolkas tillsammans med symtomen och besöket; att hitta näbb- eller tangmorfologi utan symptom är inte i överensstämmelse med FAI-syndromet.

Drift- och rehabiliteringshantering

Den icke-kirurgiska vägen kan omfatta information om tillståndet, aktivitetsanpassning, smärtlindring och personligt anpassade övningar. Kinesioterapiprogrammet tar hänsyn till styrka, koordination, acceptabel rörlighet och dagliga eller idrottsliga mål.

Målet är att förbättra symtomen och funktionen. Övningar ändrar inte benets form, och de bör inte försöka tvinga höften bortom den smärtsamma gränsen. Asymptomatisk näbb- eller tangmorfologi kräver inte automatisk behandling och definieras inte som FAI-syndrom.

Squat och djupa rörelser

Om knäböjningen gör ont kan man överväga att minska djupet, belastningen eller andra variationer. Benens ställning och rörelsefrihet anpassas till den individuella reaktionen: att vrida knäna kraftigt utåt eller sprida benen är inte en universallösning.

• Variera med aktiviteter och minska tillfälligt gester som orsakar betydande irritation.
• Se till att du utför så många roliga aktiviteter som möjligt, undviker både långvarig immobilitet och övningar som förvärrar smärtan.
• Gör överenskommelser om hur träningen fortskrider och utvärdera om symtomen kvarstår efter träningen.
• Fokusera på hälso- eller viktkontrollmål endast när det är relevant och önskvärt, utan att behandla dem som en behandling för benmorfologi.

Läkaren kan utvärdera farmakologisk smärtlindring, och ett otillräckligt svar kräver en översyn av diagnosen, programmet och alternativen utan att automatiskt förutse behovet av åtgärder.

Kirurgi: mål, val och återhämtning

För utvalda personer med FAI-syndrom och relaterade funktionsnedsättningar kan kirurgi övervägas, med hänsyn till svar på icke-kirurgisk behandling, bilddiagnostik, brosk, eventuell artros och personliga mål.

Ett artroskopiskt ingrepp kan återställa förbindelsen mellan lårbenshuvudet och halsen eller acetabulumkanten och behandla relaterade skador. Vid behov kan läppen repareras, andra situationer kräver andra procedurer. Ledbrosk definieras inte bara som en läppa som måste sys igen: behandlingen beror på typ och omfattning av skadan.

I en studie med utvalda patienter utan artros förbättrade både individuellt anpassad fysioterapi och artroskopi den höftrelaterade livskvaliteten. Operationsgruppen hade i genomsnitt ett bättre resultat efter tolv månader. Det innebär inte att alla har nytta av en operation; möjliga fördelar måste vägas mot riskerna.

Ihållande smärta, infektion, nervskador och trombos är möjliga komplikationer. En operation garanterar inte en normal led, en fullständig återgång till sport eller förebyggande av artros i framtiden.

Stöd, kryckor, tillåtna rörelser och rehabilitering följer kirurgiteamet plan. Återhämtningen varierar beroende på ingrepp och individuell situation, och resultaten utvärderas över tid.

Rollen av manuell vård och dagliga faktorer

Vid behandling av FAI-syndromet kan höftfunktion, ländryggen, aktiviteter och belastningar beaktas. Denna utvärdering hjälper till att välja en viss väg, men det bevisar inte att smärtans ursprung är långt borta eller att organet inte fungerar korrekt.

Organmanipulation eller störning av matsmältningen har inte visat sig förbättra blodcirkulationen i höften, återställa labrum eller återställa näbb- eller tangmorfologin. Inte ens allmän ”optimering” av nervsystemet är en bevisad behandlingsmekanism.

Sömn, stress, engagemang och socialt stöd kan påverka hur du upplever smärta och din förmåga att hålla dig på rätt spår. Att blanda sig i det betyder inte att du förnekar de fysiska delarna. Mål överenskoms och bedöms baserat på smärta, aktivitet och faktiskt återställd aktivitet.