Korsbandsskador: främre korsband och bakre korsbanden

Cross-funktion och utvärdering efter trauma

Det främre korsbandet, VKB, begränsar tibials framåtrörelse i förhållande till lårbenet och rotationsstabiliteten. Det bakre korsbandet, PCL, begränsas huvudsakligen av skenbenets bakre rörelser, båda i samarbete med andra knästrukturer.

Efter ett trauma med smärta, svullnad eller instabilitet bör utvärderingen inte automatiskt skjutas upp en vecka eller två. Läkaren måste också ta hänsyn till frakturer, skador på andra ligament och, vid allvarligare skador, förskjutning eller skada på nerver och blodkärl.

Smärta och utgjutning kan göra vissa tester opålitliga vid det första besöket: därför kan det vara nödvändigt att upprepa dem senare efter att nödsituationer har uteslutits och det inledande skyddet har inrättats.

Missbildningar, oförmåga att bära vikt, svår smärta eller förkylning efter en skada, blekhet eller domning kräver omedelbar hjälp. Försök inte trycka tillbaka knäet på plats; i nödfall kan du ringa 112.

Hur kan du skada ACL och PCL?

Knäet kan skadas vid snabba riktningsändringar, fördröjning eller landning efter ett hopp. Många avsnitt sker utan direkt slag mot knäet; kontaktskador är också möjliga i sportkrockar till exempel.

PCL kan skadas när kraften trycker tillbaka skinnbenet när knäet är böjt, till exempel när du stöter på en planka eller faller på ett böjt knä. Det kan också vara förknippat med tvungen flexion eller spänning och komplexa idrottsskador.

Den relativa frekvensen av de två skadorna beror på befolkningen och typen av trauma. Det är inte meningsfullt att tilldela en fast procentsats för alla leder eller härleda svårighetsgraden från ett numeriskt motståndsförhållande mellan ligament.

Samma olycka kan påverka menisk, brosk, andra ligament eller ben. Rekonstruktion av mekanismen hjälper till vid bedömningen, men i sig kan inte alla skadade strukturer identifieras.

Symtom på en möjlig sakrumsfraktur

En VKB-fraktur kan åtföljas av klickande ljud, smärta, snabb svullnad och en känsla av att knät rör sig. Det kan vara svårt att sträcka ut, böja eller gå. PCL-skador kan åtföljes av smärta och svullnad samt instabilitet, ibland mindre tydlig till en början.

Det finns inga symptom som definitivt skiljer mellan ACL och PCL. Att sitta på dina klackar eller låta foten vila på en pall för att orsaka smärta är inte diagnostiska hemtester. Undvik vridningar och tvångsrörelser för att kontrollera om knäet ”håller fast”.

En minskning av smärta betyder inte att ligamentet har återfått den stabilitet som krävs för sportträning. Ett knä som upprepade gånger faller eller låser kräver omvärdering.

Efter ett trauma kräver betydande svullnad, missbildningar, oförmåga att bära vikt eller nya sensoriska störningar akut uppmärksamhet. Ett varmt, rött knä och feber bör utvärderas snabbt även om det inte finns något trauma.

Hur ställs diagnosen?

Läkaren samlar in skadans historia och utvärderar smärta, svullnad, rörlighet och stabilitet i knäet. Vissa kliniska rörelser kan tyda på en CKD- eller PCL-skada; tolkningen av dessa kräver erfarenhet och kan påverkas av smärta och muskelkontraktioner.

Medicinsk diagnos och urval av tester är ansvar för kvalificerade yrkesverksamma. En fysioterapeut kan delta i utvärdering och rehabilitering av aktiviteter inom sitt eget område; manuell bedömning ersätter inte test som krävs vid större trauma.

Röntgenbilder kan identifiera frakturer, inklusive vissa felriktningar av benet, men visar inte direkt korsfrakturer. MR är användbart för att utvärdera ligament och eventuella associerade skador när det behövs. Det är inte alltid nödvändigt att kliniskt misstänka en VKB-fraktur.

Besöket och testerna tolkas tillsammans: ett test utesluter inte alla skador. Om det finns misstanke om kärlskada eller förskjutning är proceduren brådskande och kräver särskild undersökning.

Skadans svårighetsgrad: spänning, partiell eller fullständig bristning

Ligamentskador kan vara av olika svårighetsgrad. Vid lätt belastning förblir ligamentet kontinuerligt, en partiell bristning påverkar några få fibrer medan en fullständig bristning bryter ligamentets kontinuitet.

Denna anatomiska beskrivning är inte tillräcklig för att bestämma behandlingen. Läkaren tar också hänsyn till knäets stabilitet, besvär, önskad funktion och skador på menisker, brosk eller andra ligament.

Mer information på engelska: AAOS: Tidigare korsbandsskador.

Inledande behandling och val av väg

Efter skadan

Sluta träna och skydda knäet från ytterligare stukningar. En allvarlig skada kräver först en klinisk bedömning: vila, is eller bandage utesluter inte fraktur eller förskjutning. Om belastningen är smärtsam ska du undvika att tvinga och be om kryckor eller ett skenor.

Efter utvärdering kan en kall kompress inslagen i en trasa lindra smärtan utan att presentera sig som ligamentreparation. Läkemedel och stöd används enligt de mottagna indikationerna; bandaget bör inte orsaka domningar, missfärgning eller kalla fötter.

Rehabilitering eller operation?

Vid val av främre korsband beaktas instabilitet, önskade funktioner, tillhörande skador, benmognad och personens preferenser. En fullständig fraktur eller en ung ålder kräver inte automatiskt operation. Vissa människor uppnår god funktion med rehabilitering och anpassning av aktiviteter; andra kräver återuppbyggnad på grund av instabilitet eller operativa krav.

Om en VKB-operation är indicerad kommer ortopeden snabbt att bestämma lämplig tidpunkt, med hänsyn till risken för nya ledstukning och broskskador. Transplantat används vid rekonstruktionen; det finns flera alternativ, inte bara hamstrings.

Många isolerade PCL-skador kan behandlas utan operation, men ihållande instabilitet eller kombinationsskador kan ändra valet. Rehabilitering krävs för båda typerna av skador. Muskler kan förbättra funktionell kontroll, men anatomiskt sett bildar de inte ett nytt ligament.

Icke-interventionell rehabilitering: VKB och PCL kräver olika planer

Icke-kirurgisk behandling omfattar ett individuellt anpassat program för att återställa rörlighet, styrka, gång och nödvändiga funktioner. Progressionen tar hänsyn till smärta, utgjutning, stabilitet och eventuella associerade skador.

Vid VKB-skador tränar övningarna funktion och kontroll av lemmen i vardagliga och sportrörelser. Om knäet fortsätter att falla trots behandlingen bör funktionerna kontrolleras och alternativ diskuteras med ortopeden.

Vid PCL bör planen, särskilt i de tidiga stadierna, vara att undvika påfrestningar som driver skinnbenet för långt bakåt. En speciell ortopedisk apparat kan vara indicerad och förstärkning av quadriceps spelar en viktig roll. Arbetstider och metoder för hamstrings måste överenskommas: VKB-programmet kopieras inte automatiskt.

Efter operationen följs den postoperativa väg som definieras av gruppen, utan begränsningar när det gäller transplantat eller procedurer för menisker och andra ligament. Enbart namnet ”nervskador” är inte tillräckligt för att välja övningar eller belastningar.

Rehabiliteringsprocessen och återgång till tävling

Stegen beskriver uppnåeliga mål, inte automatiska tidsfrister. Fokus ligger först på att skydda sig mot skadan, kontrollera symtomen och återställa rörlighet och gångförmåga, för att sedan utveckla styrka, balans och förmågan att utföra mer krävande uppgifter.

Körning kräver att man kontrollerar reaktionen på förberedande belastningar. Läkaren tar hänsyn till smärta, effusion, rörlighet, styrka och kvalitet på rörelse, liksom typ av skada och eventuella kirurgiska indikationer. Det räcker inte att två eller fyra månader har gått.

Att gå, springa, byta riktning, träna utan begränsningar och delta är olika faser. Framsteg kan innefatta att växla mellan att gå och springa, följt av vissa gester med kontrollerade steg. Svullnad eller smärta som återkommer efter augmentationen måste repareras.

Återgången till idrott tar också hänsyn till krav på stabilitet, funktionella tester, psykologisk förberedelse och disciplin. Biologisk läkningstid är fortfarande viktig, men kalendern ensam motiverar inte återgång. Även valet att anpassa eller ändra sport kan diskuteras utan att det tvingas på alla.

Minska risken för skador under sportträning

Program för att förebygga VKB-skador kombinerar olika element: styrka, balans, neuromuskulär kontroll, landningar, bromsning och riktningsändringar. Dessa måste anpassas till disciplinen och övas kontinuerligt, ofta som en del av uppvärmningen och träningen.

Det räcker inte att göra alla muskler lika starka: olika grupper utför olika uppgifter. Quadriceps och hamstrings styr knät tillsammans med höften, bålen och resten av benen.

Denna muskel är en del av den övre delen av lårbenets bakre del, och är kopplad till biceps femoris. Den är också en del av lårbenet och utgör tillsammans med biceps brachii den främsta muskeln i lårbenets bakre del.

Muskelåtgärder hjälper till att kontrollera styrkan, men begränsas inte till att kopiera korsfararna. Program kan minska risken för en första VKB-skada; de eliminerar inte alla risker och garanterar inte någon betydande inverkan av PCL-skada. En skada bevisar inte att idrottaren har tränat dåligt.

Långsiktig återhämtning och självförtroende

Slutresultatet varierar beroende på skada, tillhörande skador, behandling och mål. Många återgår till dagliga aktiviteter och sporter, men en återgång till tidigare nivåer är inte garanterad. Det är fel att anta att knäet sällan fungerar korrekt igen.

Både fysisk och mental förberedelse bedöms. Rädsla för en ny skada, självförtroende och yttre påtryckningar kan påverka återhämtningen; genom att prata om det kan du komma överens om mål och, om det är användbart, engagerat stöd. Rädslan ska inte tolkas som brist på engagemang.

Efter en korsbandsskada ökar risken för artros med tiden, särskilt i kombination med andra ledskador. Artros är inte oundvikligt och rekonstruktion tar definitivt inte bort risken. Att upprätthålla funktionell aktivitet och omvärdera om instabilitet eller begränsningar uppstår hjälper till att hantera knähälsan.

Att återvända till sporten, ändra intensitet eller välja en annan sport är beslut som delas med teamet. Ett enda test eller frånvaron av smärta garanterar inte en ny skada.

Manuella behandlingar och återhämtningsstöd

Återhämtning efter en VKB-skada kräver korrekt diagnos och rehabiliteringsprogram som är kompatibla med VKB eller PCL, eventuella operationer och relaterade skador. Manuella tekniker rekonstruerar inte ligamenten och säkerställer att du inte kan kringgå de föreskrivna begränsningarna.

Den möjliga manuella behandlingen av samtidiga muskuloskeletala sjukdomar kan överensstämma med begränsade mål, såsom att underlätta tolererade rörelser. Det har inte visats att organmanipulation eller reglering av hormoner och blodcirkulation påskyndar återhämtningen.

Sömn, organiserade aktiviteter, familjestöd och realistiska förväntningar kan hjälpa en person att hålla sig på rätt spår. Dessa aspekter kombinerar hantering utan att ersätta kontrollen över styrka, stabilitet och belastning.

Om tekniken orsakar ihållande smärta, svullnad eller nya symtom bör den avbrytas och omvärderas. En osteopatisk undersökning betyder inte att du har medicinskt tillstånd att återgå till sport.

Mer information på engelska: konsensus om återgång till sport efter främre korsbandsskada.