Utsikter
Irritabel tarm (IBS)
På den här sidan kan du läsa mer om irritabel tarmsyndrom, även kallat PDS.
Irritable bowel syndrome, PDS
Det är en störning i interaktionen mellan tarmarna och hjärnan, som kännetecknas av frekventa buksmärtor associerade med förändringar i tarmrörelser. Diarré, förstoppning eller en växling av båda kan förekomma. Förekomsten i befolkningen varierar beroende på diagnostiska kriterier och den grupp som studeras.
Symptomen är verkliga och kan ha en betydande inverkan även utan synliga tarmskador, men en medicinsk utvärdering hjälper till att identifiera sjukdomen och utesluta andra problem.
Gå till avsnitt [Visa]
Symtom och progression av PDS
Magsmärtor eller kramper, uppblåsthet och förändringar i tarmrörelsernas frekvens eller konsistens är vanliga symtom. Smärtan kan ändras efter en tarmrörelse. Vissa människor känner sig bråttom eller har känslan av att de inte har tömt sig helt.
Candidiasis och celiaki är inte symptom på PDS. Mat intoleranser och andra tillstånd kan också existera sida vid sida eller orsaka liknande symtom, men kräver separat utvärdering.
Hur länge kan det ta?
Tillståndet kan pågå under lång tid, med bättre perioder och uppblossande. Det är inte nödvändigtvis progressivt och det finns ingen gradvis förstörelse av tarmen. Vägen anpassar sig till symtomen och behandlingssvaret; det har inte bevisats att osteopati stoppar dess förmodade progression.
Nya eller andra tecken bör inte automatiskt förknippas med PDS. Blod i avföringen, oavsiktlig viktminskning, feber eller svåra nattliga symtom kräver samråd med din läkare.
Tarmarna, stress och kommunikation med hjärnan
Tarmarna och hjärnan kommunicerar i båda riktningarna via olika neurala vägar och andra biologiska signaler. PDS kan förändra den viscerala känsligheten, rörligheten och hur signaler från tarmen bearbetas.
Stress och ångest kan åtfölja eller förvärra symtomen, medan återkommande smärta också kan orsaka oro. Detta betyder inte att sjukdomen är inbillad eller att det räcker med att ta bort stressen för att lösa den.
De sympatiska och parasympatiska komponenterna fungerar inte som en enkel på/av-knapp. Serotonin i tarmarna bör inte likställas med serotonin som verkar direkt i hjärnan. Dessa relationer är komplexa och gör det omöjligt för oss att diagnostisera en ”obalans” baserat enbart på symtom.
Illamående och andra relaterade tillstånd
Illamående kan vara associerat med PDS, men det är inte ett tecken på att bukspottkörteln eller gallproduktionen kompenserar för en svag tarm. Ihållande kräkningar, betydande smärta eller nya symtom kräver separat utvärdering.
Även i barndomen kan det förekomma frekventa buksmärtor och förändringar i tarmrörelsen, diagnosen och indikationerna för användning bör anförtros till barnläkaren baserat på tillväxt, näring och relaterade symtom.
Blod i avföringen, dålig tillväxt, ofta kräkning eller ett barn som ser sjukt ut kan inte bara förklaras med IBS. Använd inte automatiskt restriktiva dieter som rekommenderas för vuxna på barn: de kan äventyra lämpligheten av kosten.
Hur diagnostiseras sjukdomen?
Läkaren utvärderar symtomens art och varaktighet, sjukdomshistoria, medicinering och familjehistoria. Om symptomen stämmer överens kan diagnosen ställas utifrån kliniska kriterier och utvalda tester. Det kräver inte automatiskt koloskopi eller en lång rad avbildningstester.
Blod-, avförings- eller andra tester väljs om de är användbara för att skilja mellan till exempel celiaki, inflammationer eller andra orsaker. Varningssymptom och riskfaktorer bestämmer vilka tester som behövs.
Trötthet
Det kan förekomma, men det bör inte automatiskt förklaras av näringsämnen som inte absorberas tillräckligt. PDS orsakar vanligtvis inte malabsorption. Sömn, smärta, näring, anemi och andra medicinska tillstånd kan bidra till trötthet och bör beaktas om problemet kvarstår.
För mer information: NIDDK, på engelska.
IBS och psykiskt välbefinnande
Ångest och deprimerat humör kan förekomma vid sidan av IBS. Att ta itu med dessa aspekter kan vara en del av processen utan att ersätta bedömningen av tarmbesvär. Vagusnerven är en av kommunikationsvägarna mellan organen och hjärnan, inte den enda kopplingen.
Forskning om mikrobiom och neurologiska sjukdomar visar inte att PDS orsakar Alzheimers eller Parkinsons sjukdom, och det är inte korrekt att översätta ett möjligt samband som studerats i andra sammanhang till en förutsägelse om en person.
Vilket stöd kan föreslås?
Psykologiska interventioner som syftar till att hantera PDS, såsom kognitiv beteendeterapi eller tarmbaserad hypnoterapi, kan övervägas med utbildad personal om det behövs. Målet är att förbättra symtomen och livskvaliteten, inte att övertyga personen om att smärtan bara är mental.
Det finns ingen universell orsak. Tarmkänslighet, rörlighet, kommunikation med hjärnan, kost och tidigare erfarenheter kan alla påverkas i varierande grad. Hos vissa människor börjar symtomen efter en gastrointestinal infektion: detta kallas postinfektiöst PDS.
Detta betyder inte att det alltid finns en aktiv infektion. Inflammatorisk tarmsjukdom, celiaki och andra sjukdomar är inte bara former av PDS och kräver sina egna undersökningar och behandlingar.
Mat, tarmrörelser och smärta
Att ha PDS betyder inte att du har gluten-, laktos-, socker- eller stärkelseintolerans och det är inte nödvändigtvis ett tecken på försvagat immunförsvar. En välgrundad dagbok kan hjälpa till att diskutera eventuella associationer med läkaren och därmed undvika allt större uteslutningar.
Vad ska noteras i avföringen?
Förstoppning och diarré kan variera i konsistens och frekvens. Ihållande mycket blek avföring, särskilt mörk urin eller gul hud och gula ögon kräver medicinsk utvärdering: de anses inte vara normala PDS-”galla sjukdomar”.
Matsmältningssystemet har sensoriska nervbanor som överför smärtsignaler. Vid PDS kan det finnas en ökad känslighet för uppblåsthet eller andra tarmstimulanser. Därför är buksmärtor inte ett tecken på benskador och bör inte uteslutas eftersom undersökningar inte visar någon strukturell skada.
Viktminskning och tecken som behöver omvärderas
Oavsiktlig viktminskning bör diskuteras med din läkare. Det är inte lämpligt att hänföra detta till slemhinneförstörande PDS: sjukdomen orsakar vanligtvis inte denna typ av skada eller malabsorption.
En mycket begränsad kost kan minska näringsintaget, men denna situation bör också utvärderas utan att utesluta andra orsaker till viktminskning.
Rollen av microbiota
Tarmmikrobioten är föremål för forskning vid PDS, men det finns ingen enskild profil som förklarar alla fall. Nacksmärta eller kranieegenskaper tillåter oss inte att härleda en förändrad tarmflora, och de visar inte heller att manuell terapi kan normalisera den via nervus vagus.
Vad kan hjälpa?
Rutten anpassas till det rådande tillståndet och personens preferenser. Ganska regelbundna måltider, tillräcklig hydrering, tolererad aktivitet och uppmärksamhet på sömn kan ingå i behandlingen. Att äta långsamt kan vara mer praktiskt än att räkna varje tugga eller följa exakta minutintervall.
Citron- och oljevatten är inte ett beprövat protokoll för att eliminera PDS. Om så önskas kan avslappningstekniker övervägas utan forcerad andning eller löften om att återställa nervus vagus.
Rummel
Din läkare eller apotekspersonal kan förklara vilka alternativ som är lämpliga för dina symtom, till exempel vissa åtgärder mot förstoppning, diarré eller smärta. Valet, dosen och varaktigheten beror på situationen och kontraindikationerna.
Läkemedel som används för inflammatorisk tarmsjukdom är inte de vanliga diarréläkemedel som användas för att behandla PDS; antiemetika är inte en vanlig behandling för förstoppning. Använd inte samma behandling som ordinerats för ett annat tillstånd baserat på onlinelistan igen.
Det är bra att komma överens om när reaktionen ska utvärderas och när läkaren ska kontaktas igen. Behandling av symtom kan vara kliniskt användbart även om tillståndet inte har någon enskild orsak som går att eliminera.
För mer information: NIDDK, PDS-behandling, på engelska.
Senaste sökningen
Ny forskning ger en uppdatering av förståelsen för diagnos och behandling av irritabel tarm syndrom.
PDS är en komplex sjukdom i mag-tarmkanalen som inte har någon tydlig fysisk orsak och kräver ett individuellt tillvägagångssätt för diagnos och behandling. Forskarna betonar vikten av att förstå dess olika aspekter, inklusive potentiella utlösande faktorer såsom kost, stress och balansen i tarmmikrobioten. Terapeutiska strategier varierar från livsstilsförändringar till specifika läkemedel, med betoning på behovet av lösningar som är skräddarsydda för varje patient.
Fiberfattig och FODMAP-diet
Valet av fiber kan påverka symtomen. Lösliga fibrer kan tolereras bättre än några grova fibrer; mängden och ökningen bör justeras gradvis beroende på den individuella reaktionen.
Om de första indikationerna inte är tillräckliga kan en låg FODMAP-dietundersökning med en kvalificerad klinisk nutritionist övervägas. Reduktionsfasen är begränsad i tid och följs av återinföringar för att identifiera livsmedel och acceptabla mängder.
Målet är att ha en så varierad kost som möjligt, inte att permanent eliminera hela kategorier. Innan du utesluter gluten bör du diskutera eventuella behov av celiakitest: att ändra ditt intag kan störa testet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt barn och personer med näringsrisk.
Detaljer: NIDDK, näring och PDS, på engelska.
